Storspov
Att storspoven blev utsedd till Västerbottens landskapsdjur var ingen tillfällighet. Spoven, eller myrgöreln som man ännu säger på flera håll i landskapet, lever gärna nära människan, helst i anslutning till jordbrukslandskapet.
I mitten av april börjar spovens muntra och välbekanta flöjtande åter Ijuda över umetraktens fält. Under de Ijusa sommarnätterna igenom sitter denna ladutakens härold och håller ett öga på alla som vill åt spovungarna i gräset.
För många som söker den norrländska sommarnattens ljud i sitt minne är nog spovens Ijudyttringar det som först kommer i åtanke. Den energiske hanen försvarar reviret både Ijudstarkt och med en envetenhet som krävs för en art som häckar så utsatt mitt ute på det öppna fältet.
Till midsommar börjar honornas plogformationer korsa sommarhimlen, på väg söderut och lagom till slåttern ser man årets spovungar för första gången, där de springer i väg över de nyslagna åkrarna på sina jättelånga ben. Då dröjer det inte länge förrän också hanen drar söderut och när vi kommer in i september är det bara undantagsvis vi ser någon storspov hos oss.
Alarmerande rapporter från de allra senaste åren om dålig häckningsframgång i umetrakten har skapat en del oro bland fågelskådarna och vi får göra allt vi tillsammans kan för att bevara denna riktiga "urvästerbottning" i våra marker.
Produktion: Umeå IT & Ljudteknik